Lover og retningslinjer

Plan- og bygningsloven

Plan- og bygningsloven definerer at areal- og samfunnsplanlegging omfattet av loven skal: «sette mål for den fysiske, miljømessige, økonomiske, sosiale og kulturelle utviklingen i kommuner og regioner, avklare samfunnsmessige behov og oppgaver, og angi hvordan oppgavene kan løses» og vedrørende kulturmiljøer «sikre kvaliteter i landskapet og vern av verdifulle landskap og kulturmiljøer».

Lov om kulturminner

Lov om kulturminner påpeker blant annet at «Kulturminner og kulturmiljøer med deres egenart og variasjon skal vernes både som del av vår kulturarv og identitet og som ledd i en helhetlig miljø- og ressursforvaltning.». Loven sier mer spesifikt om kulturvern: «Etter denne lov er det kulturhistorisk eller arkitektonisk verdifulle kulturminner og kulturmiljøer som kan vernes. Ved vurdering av verneverdier kan det i tillegg legges vekt på viktige naturverdier knyttet til kulturminnene.» De strengeste krav til vern er knyttet til fredete kulturminner. Riksantikvaren foretar fredning.

Kulturloven

Loven ble opprettet 2007 og har til formål «å fastlegge offentlige styresmakters ansvar for å fremme og legge til rette for et bredt spekter av kulturvirksomhet, slik at alle kan ha mulighet til å delta i kulturaktiviteter og oppleve et mangfold av kulturuttrykk.». Om oppgaver sier loven at «Fylkeskommunen og kommunen skal sørge for økonomiske, organisatoriske, informerende og andre relevante virkemidler og tiltak som fremmer og legger til rette for et bredt spekter av kulturvirksomhet regionalt og lokalt.»

Folkehelseloven

Folkehelseloven trådte i kraft 1. januar 2012. Gjennom å dreie innsatsen mot forebygging og folkehelsearbeid skal loven bidra til å fremme den enkeltes helse, utjevne sosiale helseforskjeller og sikre en bærekraftig samfunnsutvikling.

Loven regulerer det langsiktige og systematiske folkehelsearbeidet og skal gi kommuner og fylkeskommuner et verktøy for å møte fremtidens helseutfordringer. Regelverket ansvarliggjør alle samfunnssektorer i arbeidet med å fremme folkehelsen og regulerer folkehelseansvaret mellom forvaltningsnivåene.

Planlegging er vektlagt som et sentralt virkemiddel i folkehelsearbeidet. Bakgrunnen er at helse ikke primært skapes i helsesektoren, men på en rekke andre arenaer og livsområder som på ulike måter har betydning for folks helse. Befolkningens helse utvikles og vedlikeholdes i lokalsamfunn der folk bor og lever. Derfor er bestemmelser i folkehelseloven tilpasset Plan- og bygningsloven.

Målet med Folkehelseloven er, gjennom en bred samfunnsmessig tilnærming, å gjøre noe med alle påvirkningsfaktorene i samfunnet som kan ha innvirkning på folkehelsen.

Folkehelsemeldingen (Meld. St. 34, april 2013) legger vekt på utviklingen av gode nærmiljøer og hvordan nærmiljøfaktorer kan bidra til å fremme helse og trivsel. Blant annet fokuserer meldingen på viktigheten av viktigheten av kortreist natur og friluftsliv i nærmiljøet.

SMS i byplansammenheng

I byplanleggingen kan økologisk og sosial bærekraft tenkes tettere sammen. Sikres mer plass til gang-/sykkelstier og parker blir hverdagslivet rikere, byen vakrere og vi litt sunnere. Gjøres fellesrommene attraktive som møteplasser styrkes det sosiale liv. I SMS fokuseres på at slike sosiale aspekter, inkludert folkehelse og kultur, må tas vare på i byplanleggingen, og at innbyggerne involveres best mulig i planprosessen.

Sverige

Elva övergripande mål styr folkhälsoarbetet

Sverige har ingen folkhälsolag. Utgångspunkten för folkhälsoarbetet i Sverige är elva övergripande målområden som antogs 2003. De strävar mot det övergripande gemensamma målet om att ”Skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”. Kommuner, regioner och landsting har ansvaret för folkhälsoarbetet, och ett sektorsövergripande samarbete är viktigt i det hälsofrämjande arbetet. Föreningsliv och ideell sektor fyller viktiga funktioner i arbetet i Sverige.

Folkhälsan påverkas av många samhällsområden där andra lagar aktualiseras, t.ex. Plan- och bygglagen där hänsyn ska tas till möjligheterna till rekreation och friluftsliv.

Ingen svensk kulturlag

Vi har inte hittat att Sverige har motsvarande lag som syftar till upplevelsen av kultur och tillgång till kulturaktiviteter för individen. Åtminstone inte i planeringssammanhang men möjligtvis i andra former och mer inriktade mot särskilda grupper. Lagen om särskilt stöd (LSS) är ett exempel som handlar om funktionshindrade individer rätt till stöd och service: I LSS anges bland annat att det är en kommunal uppgift att verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för personer som omfattas av lagen.

I planeringssammanhang liknar omfattningen av kulturlova mer de svenska nationella miljömålen och de är inga lagar utan mer ett uttryck för vad staten vill att de ”offentliga styrmakterna” ska ta sikte mot.

I den statliga definitionen för del målet ” En god bebyggd miljö” står det t.ex.;

– Natur- och kulturvärden ska tas till vara och utvecklas.

I delmålet ”Ett rikt djur och växtliv står det;

– Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.”

Kulturminneslagen (KLM)

(SFS nr 1988:950):

Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete skall se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas.

Naturvärden kan påverka bedömningen av kulturvärden men styrs då framförallt av Miljöbalken. Riksintresse för kulturmiljövård finns tex. I KML skyddas också bl a fornminnen (dvs arkeologiska lämningar).

Det finns även viss reglering i PBL (Plan och Bygglagen kap 8:13): En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.

Plan- och bygglagen

Plan- och bygglagen (PBL) anger bl.a. att man ska främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktig hållbar livsmiljö för människor i dagens samhälle och för kommande generationer. Lagen styr all fysisk planering.

Gällande medborgardialog ställs tydliga krav på samråd med berörda. Det finns även ett regelverk för överklagande.

Socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen 3 kap, 1 och 2 § säger att socialnämnden ska medverka i samhällsplaneringen. Medverkan ska bygga på nämndens sociala erfarenheter och särskilt syfta till att påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden. De ska även ta initiativ till och bevaka att åtgärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö och goda förhållanden för grupper som har behov av samhällets särskilda stöd.

Även andra nämnder kan ha uppdrag att vara socialnämnd. T ex i Göteborg är de tio stadsdelsnämnderna socialnämnder.

Kommentarer inaktiverade.